Går hemma med Liv varje dag, men det finns ingen tid för något alls.

Sen Liv blev ett och ett halvt år så har hon verkligen visat vart skåpet ska stå!

Hon testar mina gränser till max, och ibland driver hon mig faktiskt till vansinne.

Ja.. Nu närmar hon sig 2 år och det händer så mycket hela tiden.

Nya ord börjar komma, hon tar för sig och vet precis vad hon vill.

Hon ger mig så otroligt mycket.

Hon är så gosig, duktig och rolig så man kan skratta sig blå.

(Vilket är väldigt tur! ;)

Det är så mycket på gång nu så jag vet knappt vart jag ska börja.

I morgon ska Liv till sin farmor.

Då åker jag och Robin hem till honom och gör oss i ordning inför hans mosters kalas.

Har jag tur så hinner jag slipa någon stol innan vi ger oss iväg.

När vi kommer hem igen så ska jag slipa ännu mera, och kanske hinna måla lite, innan det är dags för myskväll med svärföräldrarna. Lite öl och ett parti alfapet!

Går upp tidigt på söndag för att hinna greja så mycket som möjligt innan Liv kommer hem igen.

Då ska jag mysa extra mycket med henne, för på måndag morgon börjar min stora tjej på dagis.

Min separations ångest tar livet av mig tror jag..

I månadsskiftet börjar jag plugga, plus att jag ska ha tid till att tapetsera, måla och greja i ordning i den nya lägenheten vi flyttar till den siste november. Har som tur är gosig släkt och vänner som hjälper till.

I en månads tid ska jag och Liv åka buss till bengtsfors varje dag och våra liv kommer vara hektiskt upp och ner ett tag.

Men detta har vi väntat på fruktansvärt länge så inget kan stoppa mig!

Jag ska fixa detta, och det med råge!

Det kommer ju bli total lycka när allt är klart.

Efter lite fredagsmys med världens bästa Robin, så ska jag krypa ner bredvid honom och snosa litt.

Hoppas ni alla mår bra!

Ska försöka skriva lite då och då om det fortfarande finns människor kvar som är intresserade ;)

Kram!